Imorgon eftermiddag, mellan 15.00 och 16.30, föreläser och samtalar jag kring öppna lärresurser och nya perspektiv på högre utbildning på Högskolan Dalarna i Falun. Det är en del av utvecklings- och forskningsprogrammet Nästa generations lärande, vars syfte är att hantera de utmaningar och möjligheter som teknik- och samhällsutvecklingen skapar.
Föreläsningen spelas in och videon kommer senare att bli tillgänglig på iTunes U.
Här är min presentation:
Nu har det snart gått ett dygn sedan rundabordssamtalet om it i skolan – och tankarna börjar så smått falla på plats. Samtalet präglade av en öppen och lyssnande attityd från Utbildnings- och Näringsdepartementets sida, och förhoppningsvis kan detta bli starten på en öppen och reflekterande diskussion i regeringen och ute i samhället om skolans roll och funktion idag.
Skolans och det livslånga lärandets betydelse för den ekonomiska konkurrenskraften är förstås viktig att begrunda, men låt oss hoppas att funderingarna inte stannar där utan även når fram till de underliggande demokratiska och existentiella frågeställningarna.
Trots att samtalet nästan sträckte sig över tre timmar, var tiden knapp och det gällde verkligen att försöka utnyttja tiden väl för att få fram budskapet. Innan mötet fick jag in en stor mängd inspel, såväl här på bloggen som på facebookgruppen Förändra Skolsverige. De tankar och frågor som lyftes fram rörde bland annat den globala samhällsutvecklingen, skolans funktion idag, lärarutbildningens utmaningar, behovet av en väl fungerande infrastruktur och en undervisning som är i takt med tiden och kan använda digitala medier och uttrycksformer när det behövs.
Jag försökte samla perspektiven i bakhuvudet under det fåtal minuter som jag hade till mitt förfogande, men det var förstås omöjligt att greppa över hela området och att verkligen göra tankarna rättvisa. Därför har jag sammanställt samtliga inspel i ett dokument som jag skickat vidare till arbetsgruppen för Digital agenda för Sverige. Det går fortfarande bra för alla intresserade att bidra med funderingar och förslag direkt till arbetsgruppen.
Samtalet var alltför vittomfamnande för att jag ska våga mig på att sammanfatta det här, men mitt intryck var att de flesta höll sig inom de rådande ramarna för skola och undervisning. Eftersom jag var inbjuden i egenskap av ansvarig skribent för Omvärldsbloggen, bestämde jag mig för att använda min korta tid till att peka på behovet av att försöka förstå den pågående samhällsutvecklingen och dra nytta av insikter från den internationella forskningen och debatten för att kunna tänka om och tänka nytt.
Jag instämmer i den amerikanske utbildningsministern Arne Duncans slutsatser i Foreign Affairs i slutet av förra året: konkurrens och tävlan leder inte framåt, utan vi behöver samarbeta globalt för att skapa ett samtida utbildningssystem! Och det finns inga färdiga, utstakade vägar, utan vi måste både pröva oss fram och komma fram till vart vi vill nå.
Inledningsvis konstaterade jag att vi befinner oss mitt i en samhällsomvandling som sannolikt är minst lika genomgripande som den industriella revolutionen var på sin tid. Det är ju knappast något kontroversiellt påstående knappt fyrtio år efter Daniel Bell och ett decennium efter Manuel Castells stora forskningsöversikt över informationsåldern. Däremot glömmer vi ofta att den moderna skolan växte fram samtidigt med industrisamhället och att den formats av de förutsättningar och behov som gällde då. Men nu börjar medvetenheten om detta öka dramatiskt i hela världen, bland forskare, beslutsfattare och alla som arbetar med undervisning och lärande.
I USA presenterades för några månader sedan en federal it-plan som i grunden handlar om att försöka tänka om utbildningssystemet med utgångspunkt i dagens förutsättningar: Transforming American Education. Australien driver sedan ett par år tillbaka den nationella satsningen Digital Education Revolution som hittills haft ett ganska blandat resultat. Nu har man lagt fram en digital strategi för att hjälpa lärarna att integrera de digitala möjligheterna i sin undervisning och nya styrdokument är också på väg. Detta är två tydliga exempel som manar till eftertanke.
Jag nämnde också att de allra flesta unga i Sverige numera har tillgång till dator och Internet, men det innebär förstås inte att den digitala klyftan är överbryggad. OECD påpekade detta i april förra året, när man presenterade sin analys av 2006 år PISA-undersökning inom ramen för projektet New Millennium Learners. Här var det tydligt att ungdomars sociokulturella bakgrund i stor utsträckning avgör hur de använder de nya medierna.
Ungdomar i lägre socialgrupper riskerar att fastna i underhållningsvärlden, medan de som har föräldrar med akademisk bakgrund uppmuntras och får hjälp med att finna nya spännande vägar för sitt lärande. Därför är det nödvändigt att skolan kan utjämna dessa skillnader och hjälpa alla att utvecklas efter sin förmåga. Dagens unga hanterar i regel datorer, mobiler och digitala gränssnitt utan större problem, men det betyder inte att de själva automatiskt kan utveckla de kunskaper och färdigheter som krävs för att hantera informationsöverflödet i dagens samhälle.
I början av november förra året arrangerade OECD ett möte i Paris för medlemsländernas utbildningsministrar, där man slog fast att skolans kunskapssyn och undervisning måste förändras i grunden för att kunna förbereda eleverna för samhällets villkor och krav. Bland annat underströks vikten av att aktuella forskningsresultat utnyttjas i skolans verksamhet och att behovet av djupare kunskaper och en ordentlig förståelse av komplex problemlösning tas på allvar. Behovet av bildade medborgare som kan hantera dagens teknik blir allt större, och då räcker det inte att fästa blicken på kunskaper och förmågor som är lätta att undervisa i och som är enkla att mäta.
Stora förändringar står på dagordningen, men för att kunna genomföra dem räcker det inte att komma med direktiv uppifrån. Detta har den franske medietänkaren Pierre Lévy talat om länge och det bekräftas även av den empiriska forskningen, bland annat i den översikt som brittiska Futurelab presenterade häromåret. Systemövergripande förändringsarbete är minst lika komplicerat som det låter. Bland annat krävs ett tätt och interaktivt samspel mellan individerna i systemet och de lokala och nationella systemnivåerna. Uppfattningar, arbetssätt och såväl formella som informella strukturer är nyckelfaktorer som avgör hur förändringsarbetet ser ut och vad det kan leda fram till.
En avgörande del i det här arbetet kan vara att de som undervisar i skolan och som leder administration och skolutveckling tillsammans diskuterar de utmaningar som möter dem i vardagen, delar erfarenheter och hjälper varandra att komma vidare. Här i Sverige är Dela! den största nätbaserade praktikgemenskapen, skapad av Niklas Karlsson, biologilärare och doktorand i pedagogik. Här samlas lärare, skolbibliotekarier, skolledare och forskare för att samarbeta – och den drivs helt ideellt.
Centralstyrda och kostnadskrävande lösningar är sannolikt inte vad som krävs för att komma vidare. Istället är det viktigt att bygga vidare på det som finns, att öka delaktigheten, förankra tankar och idéer och att att sträva efter genuin, långsiktig förändring som gynnar samhället som helhet.
Det finns onekligen en hel del att fundera över – och att göra!
Den svenska regeringen arbetar sedan en tid tillbaka med att ta fram Digital agenda för Sverige. Det är en del av EUs projekt kring att ta fram en digital agenda för Europa, en unionsövergripande handlingsplan för att öka unionens gemensamma konkurrenskraft genom att satsa på forskning, utveckling, tillgänglighet och kunskapsspridning inom området it, elektronisk förvaltning och digitala medier.
Just nu arrangerar Näringsdepartementet, som samordnar den svenska satsningen, ett antal rundabordssamtal inom olika områden. På måndag, 21 februari, mellan 14 och 17, är det dags att diskutera problemställningar som rör it i skola och undervisning. Rundabordssamtalet kommer att streamas direkt och det kommer även att kunna ses i efterhand.
Jag kommer att delta i samtalet tillsammans med ett tjugotal personer från myndigheter, kommuner, akademi, intresseorganisationer och näringsliv. Listan är inte helt komplett, men den ger en fingervisning av vilka som kommer att vara med.
Här är dagordningen och en lista över de frågeställningar som kommer att behandlas. Både dagordningen och listan presenterades igår. Skriv in dina synpunkter och svar som en kommentar här på bloggen, så ska jag försöka föra fram dem på måndag!
Dagordning
1. Inledning till diskussion. Anna-Karin Hatt, IT- och regionminister samt Bertil Östberg, statssekreterare Utbildningsdepartementet.
2. Diskussion utifrån några områden. För alla ska kunna komma till tals så uppskattar vi om ni har korta inlägg och fokuserar på det som ni anser är allra viktigast att lyfta fram.
IT i skola
Hur ser det ut idag, vad är potentialen och utmaningarna förknippade med kommuners och lärares användning av IT, för skolans e-förvaltning dels för skolans ”interna” administrativa arbete, dels för skolans ”externa” arbete med mötet med elever och föräldrar?
IT i undervisning
Hur ser det ut idag, vad är potentialen och utmaningarna förknippade med IT i undervisningen vad gäller tillgång och användning av skolans bredband, digitala läromedel och datorer och annan IT, samt kompetens och förmåga hos lärare, skolledare och elever att använda IT i undervisningen?
Hinder och konkreta åtgärder för IT i skola och undervisning
Fokus på lösningar och vad vi kan göra för att uppfylla potentialen och möta utmaningar.
Hur går vi vidare
Vad ser ni är det viktigaste man kan göra politiskt för att driva på utvecklingen för IT i skola och undervisning?
Hur når vi ut med budskap och insatser inom olika områden?
Vad kan din organisation bidra med/ansvara för?
Vad kan vi göra tillsammans?
3. Avslutning. IT- och regionministern
Inför Fokus 2010 arrangerade Tankesmedjan OmBildning tre nätbaserade samtal som lyfte fram viktiga frågor och teman. Mikael Andersson samtalade med Joachim Thornström om it och lärande i skolan och resonerade med Alastair Creelman om öppet, informellt lärande på nätet. En vecka innan konferensen konverserade jag med två nätaktivister, Karin Ajaxon och Geraldine Juárez, om hur de ser på relationen mellan folkbildning och nätaktivism.
Idag publicerar Nättidningen re:flex, som är en del av Folkbildningsnätet, min sammanfattning av samtalet om nätaktivism och folkbildning.
Läs och begrunda. Kommentera gärna!
Precis som jag förutspådde i mitt förra inlägg, blev 2010 verkligen ett spännande och innehållsrikt år! I själva verket var intensiteten så pass hög att det aldrig blev tid att skriva här. Det ska jag ta tag i nu! Tempot blir inte högt, men det ska åtminstone märkas att bloggen lever…
Projektet Ömsesidig förståelse genomfördes under början av 2010, och slutrapporten är tillgänglig för läsning och begrundan.
Tankesmedjan OmBildning kom igång med verksamheten under året och 30 november arrangerade vi Fokus 2010, en konferens om folkbildning i ett digitaliserat kunskapssamhälle, för Folkbildningsrådet. Det blev en mycket bra konferens med många deltagare och intressanta diskussioner.
Vi hade en del aktiviteter på nätet innan konferensen. Jag skrev bland annat en kort artikel på Nättidningen Re:flex om den franske filosofen och medietänkaren Pierre Lévy och jag höll ett webbseminarium på engelska med två nätaktivister om relationen mellan deras verksamhet och folkbildningen. Igår publicerade Nättidningen Re:flex min sammanfattning av Fokus 2010 och samtalet fortsätter på tankesmedjans facebook-sida.
På återhörande!
2010 kommer att bli ett innehållsrikt och spännande år!
För en månad sedan startade projektet Ömsesidig förståelse som är ett samarbete med Per Johansson och Simon Winter på Infontology på uppdrag av Internetfonden. Här undersöker vi hur den språkliga förståelsen och behovet av kompetens påverkas av den digitala och sociala mediautvecklingen.
Vad händer när den här typen av medier utgör en stor del av vårt dagliga skrivande och läsande? Vad händer med vår förmåga att hantera språkets olika nyanser? Vad händer med vår förmåga att följa och själva bygga upp sammanhängande argument? Vad händer med vår förmåga till överblick? Det här kommer vi att undersöka och pröva empiriskt i olika skolmiljöer samt tillsammans med bibliotekarier och beslutsfattare.
Arbetet kan följas på projektets blogg, där jag igår skrev ett inlägg om hur den digitala mediekulturen utmanar skolan. Kommentera gärna!
Idag har det varit en halvofficiell start för Tankesmedjan OmBildning, där jag tillsammans med Mikael Andersson, Thomas Fritz och Ingemar Svensson ska resonera, diskutera och bilda opinion kring begreppet bildning – ett verktyg, en metod och en utgångspunkt för nytänkande kring utbildning, undervisning och lärande.
Läs gärna Thomas Fritz korta presentation, ta en titt på videon och gå gärna med i vår grupp på Facebook. Snart drar verksamheten igång på allvar!
Jag kommer även att fortsätta arbeta som frilansskribent med inriktning mot samhällsutveckling, bildning och lärande. Närmast på tur står en intervju med Elza Dunkels som kommer att publiceras inom kort på Kolla källan.
Idag arrangerade Fokus sin temadag När tekniken förändrar politiken, som fäste blicken på hur samhällets globalisering och digitalisering skapar nya villkor för det demokratiska arbetet.
Även vi som inte var på plats kunde följa med tack vare det ymniga flödet i Twitter. Taggen #tekpol användes flitigt och det blev ett intressant virtuellt samtalsflöde kring de frågor och problemställningar som dök upp.
Jag höll ett halvt öga på Twitter under dagen och fäste mig framför allt vid detta:
Magnus Kolsjö (kd), politiskt sakkunnig åt Mats Odell, deltog under programpunkten Maktmegafon eller demokratistärkare. Risker och förtjänster med sociala medier. Här pekade han bland annat på att sociala medier sannolikt kommer att ha samma genomgripande betydelse för samhällsutvecklingen som boktryckarkonsten fick på sin tid. Journalisten Sofia Mirjamsdotter (mymlan) kommenterade detta i twitterflödet, och menade att det nog är dags att vi slutar använda begreppet sociala medier. Möjligheten till ständig kommunikation och dialog är en naturlig del av Internet och egentligen ingen nyhet, även om det först är under de senare åren som samtalen satt fart på allvar. Det räcker därför att vi säger Internet!
Kinga Sandén, utrikesredaktör på Sydsvenskan, som deltog i den globala utblicken, lyfte bland annat fram att Internets framväxt faktiskt innebär att världen krymper. Även detta kommenterades i twitterflödet. Marcin de Kaminski undrade om det inte kan vara rimligt att säga att världen både blir större och närmre på samma gång. Sofia Mirjamsdotter lyckades formulera detta kort och koncist: Individens värld växer. Samtidigt krymper den rent samhällspolitiskt. Och jag instämmer i detta!
Det ska bli mycket intressant att följa (och att delta i) det fortsatta samtalet kring dessa och relaterade frågor, både på och utanför nätet!
Hyperfinder använder WordPress 3.0.1. Stilmallen kommer från WooThemes